HD och ED

Andelen shelties som röntgas med avseende på HD och ED har ökat över tid. Vanligtvis görs röntgen när hundarna är mellan 1 och 2 år gamla. Det är dock även en del äldre hundar som röntgas. Fram till 1 april 2025 hade 20% av hundar födda 2024 röntgas med avseende på HD. Det har skett en gradvis ökning av andelen shelties som röntgats. Av hundar födda under åren 2000-2010 är det 8% som är HD-röntgade. Det kan jämföras med hundar födda 2015-2024 där det (fram till april 2026) var 21% som hade röntgats. 

Något färre shelties röntgas gällande ED än för HD. Bland shelties födda 2024 hade 19% röntgats för ED fram till 1 april 2025. Av hundar födda 2015-2024 var 19% röntgade. Det kan jämföras med shelties födda 2000-2010, där bara 3% är ED-röntgade. 

För HD har andelen hundar med normala höfter (grad A och B) legat kring 70% för shelties födda under senaste tioårsperioden (2015-2024). Mild HD (grad C) har legat på 20-25% och måttlig eller grav HD (grad D respektive E) på i genomsnitt 7%. 

Figuren över HD-resultat gäller shelties födda från 2000 till 2024 (totalt 3194 undersökta hundar) är uppdelat på normala höfter (grad A+B), mild dysplasi (grad C) och måttlig eller grav dysplasi (grad D+E). Av figuren framgår att det skedde en plötslig förändring av resultat för hundar födda från 2015 och framåt jämfört med tidigare (färre hundar med grad A och B och fler med grad C). En motsvarande förändring noterades hos många raser. En utredning gjord av SKK visar att det här inte verkar spegla någon faktisk ändring av hundarnas höfter.

Den främsta orsaken tros vara förändring av sederingsrutinerna vid röntgen som påverkar bedömningen av HD-grad. På grund av att de senare resultaten inte riktigt kan jämföras med tidigare har den långsiktiga trenden (streckade linjer) delats upp på hundar födda före 2015 och hundar födda senare. Ingen av trenderna i data är statistiskt signifikanta (det vill säga trenden kan lika gärna bero på slumpen som på en verklig förändring i HD-status hos röntgade shelties).

När det gäller ED går det inte att se någon långsiktig förändring hos shelties över tid. Av hundar födda under perioden 2015-2024 (totalt 1758 undersökta hundar) har 94% ingen anmärkning (ua) på armbågslederna. Andelen av röntgade hundar födda 2015-2024 som har någon anmärkning gällande ED varierar mellan 3% och 9% mellan olika år. Den genomsnittliga andelen med olika grader av ED för hundar födda under denna period är 4% grad 1, 1% grad 2 och 1% grad 3.

Patellaluxation

Det finns 13 resultat i SKKs data avseende patella för shelties undersökta under 2025. Samtliga var utan anmärkning.

Kliniska ledproblem hos sheltie

Enligt försäkringsdata är kliniska problem som kan kopplas till HD inte vanligare hos sheltie än hos genomsnittshunden. Sheltien behöver alltså inte söka veterinärvård på grund av HD-relaterade problem oftare än hundar i största allmänhet.

Sheltiens ledhälsa ger dock huvudbry. Flera andra leder spökar och problemen verkar oftast hänga ihop med yttre våld, att döma av hur skadorna diagnosticeras. Det tydligaste exemplet är haslederna, men även när det gäller armbågar och karpal- och metakarpallederna är sheltien överrepresenterad jämfört med andra raser. Även traumatiska skador på höftleden (dvs skador orsakade av yttre våld) är vanligare hos sheltie än hos andra raser.

AK har diskuterat att knyta en ledveterinär till sig för att hjälpa oss hitta orsaken till sheltiens högre benägenhet att skada sig i olika leder. En teori, som inte prövats, är att bindväven (som har en sammanhållande funktion och ger stadga i kroppen) hos många shelties är av dålig kvalitet, vilket skulle göra hunden ”slapp” i kroppen och särskilt dåligt rustad för yttre våld.

När det gäller ledproblem, och hur man kan påverka via avel, är det också viktigt att förstå betydelsen av att hunden har en korrekt konstruktion, som inte ger felaktig belastning av ben och leder.

Statistik från år 2020

Före 2020 var det ovanligt att man röntgade shelties för HD, men sen dess har intresset för att röntga ökat. Andelen tikar som röntgats före avel har ökat från 14% 2008 till 26% 2020.

Andelen shelties med olika grad av HD varierar mellan år (Tabell 3). För hundar födda 2014-2020 har 73% normala höfter (A eller B), 22% har mild HD (C), medan 5% har måttlig eller höggradig HD (D eller E). Kring 2014 kunde man hos sheltie, liksom hos många andra raser, se ett trendbrott med en ökning av C-höfter på bekostnad av A och B. Det finns dock en tendens till förbättring från 2014 och framåt (Tabell 3, Figur 2).

I Finland har man haft krav på HD-röntgen för shelties som går i avel sedan 2010, vilket gör att nästan hälften av alla shelties numera röntgas. Kravet har dock inte lett till någon förbättring av hundarnas HD-status (Figur 3). Det genomsnittliga HD-värdet för de senaste tio åren ligger på 1,77 vilket är samma nivå som i Sverige fram till 2013 (innan man i Sverige ändrade rutinerna för sedering).