Bakgrund och framtid - HD

Avelsrestriktioner och avelsframsteg gällande HD

HD uppmärksammades hos schäfer redan under 1950-talet och man började så småningom ta hänsyn till HD i avelsarbetet inom rasen. Ganska snart infördes standardiserade screening-program (röntgen), som tillämpades även på andra storvuxna och snabbväxande raser. Inom raser med initialt hög andel HD kunde man till att börja med minska andelen hundar med måttlig och grav HD betydligt genom att bara avla på fria hundar (ua enligt det gamla systemet). Fram till mitten av 1980-talet såg man en tydlig förbättring hos bland annat schäfer, rottweiler, labrador och golden retriever (2). Krav på känd HD-status för avel (hälsoprogram nivå 2) infördes för flera raser 1986. För en del raser skärptes senare kraven, efter ansökan från respektive specialklubb, till hälsoprogram på nivå 3, som innebär avelsförbud för hundar med någon grad av HD (1-4 enligt gamla systemet, och C-E enligt nuvarande system).

Efter de initiala framgångarna har förbättringarna av HD-status varit relativt blygsamma, trots att man i stort sett bara avlat på fria hundar. För att ytterligare öka möjligheterna till framsteg i avelsarbetet utvecklades under början av 2000-talet en modell för att skatta avelsvärde (index) för HD, där man tar hänsyn inte bara till hundens eget röntgenresultat utan även till släktingars resultat och till andra faktorer som kan påverka resultatet (ålder mm). Detta infördes för flera raser med början år 2012. Det är dock ännu för tidigt att utvärdera effekten av användningen av index.

En försämring (färre hundar med A och fler med C) skedde kring 2014. Detta gällde i stort sett alla raser, vilket föranledde en utredning hos SKK, som publicerades 2019 (3). Utredningen konstaterade att den observerade ökningen av C-höfter i första hand berodde på yttre faktorer, där den största enskilda faktorn var ändringar i sederingsmetod (metod för att söva hundarna vid röntgen) som gjort att bedömningen blivit annorlunda. Utredningen kunde inte se att hundarnas faktiska höftledsstatus generellt hade försämrats.

I många raser är det en vanlig uppfattning att avläsningen av röntgenbilderna på kontinenten är snällare än den svenska. Det kan i så fall innebära att utländska hundar övervärderas och därför används oförtjänt mycket, till exempel av svenska uppfödare. Och vice versa, att svenska hundar blir mindre eftertraktade på kontinenten, eftersom de på pappret har sämre resultat. Det finns ganska gott om exempel på hundar (olika raser) som röntgats med C i Sverige och sedan exporterats till annat land där de fått A eller B. En samordnad standard för HD-röntgen har diskuterats under flera decennier, men än så länge har man inte nått hela vägen. Man kan dock inte komma ifrån att bedömningen i viss mån är subjektiv, och även om man genom återkommande utbildning försöker likrikta bedömningen kan även olika avläsare inom landet bedöma en hunds HD-status olika.

Det har under åren varit en hel del diskussion HD-röntgen, tillförlitlighet, betydelse av arv och miljö, hur mycket hänsyn man ska ta i aveln osv. HD-utredningen besvarade några frågor, men långt ifrån alla. Efter det att utredningen offentliggjorts, motionerade fyra tunga specialklubbar om att CS ska ”säkerställa att bedömningen av höftleder sker enligt fasta ramar” och ”följer praxis i övriga FCI-länder”. Motionen bifölls och troligen kommer en redovisning av hur arbetet gått vidare vid KF (kennelfullmäktige – SKKs högsta beslutande organ) i oktober 2021. Fler motioner angående HD kommer att behandlas av kommande KF.

Referenser

1. Malm S, Fikse F, Egenvall A, Bonnett BN, Gunnarsson L, Hedhammar A, Strandberg E (2010) Association between radiographic assessment of hip status and subsequent incidence of veterinary care and mortality related to hip dysplasia in insured Swedish dogs. . Prev Vet Med. 93(2-3):222-32.
2. Hedhammar, Å (2020) Swedish experiences from 60 years of screening and breeding programs for hip dysplasia – Research, success, and challenges. Front Vet Sci. 7:228. doi: 10.3389/fvets.2020.00228.
3. SKK (2017) Svenska kennelklubbens HD-utredning – Slutrapport. https://www.skk.se/sv/Vara-dokument/Ovriga-dokument/Avel-och-halsa/hd-utredningens-slutrapport/